Svensk finull

Våra finullsfår står för färgklicken i ladan kan man säga. Vi har både vita, bruna och svarta. Svensk finull är som namnet skvallrar om en svensk utrotningshotad lantras. Ganska taniga och beniga i min åsyn men lättfödda, tåliga och mycket bra mödrar! Har oftast lätta lamningar och skulle det nån gång vara ett felläge på lammet så brukar det gå lätt att rätta till. En erfaren tacka verkar kunna krysta ut sina lamm om de rätt kommer dubbelvikta...
Jag tycker att de är väldigt bra att valla på också, rörliga och "flockar" sig bra. Är de oinvallade blir de dock väl springiga.

Det som är mindre bra med dem är väl att de äldre tackorna har för vana att klämma ut sisådär en fyra små lamm. Det är väl bra med många lamm kan man ju tänka men får har bara två spenar så konkurrensen blir stentuff, stödmatar man inte den där minstingen så stryker den ofta med. Förra lamningen fick vi en hel hög med fyrlingar, då löste vi det som så att vi adopterade bort ett eller två lamm till andra tackor som bara fått ett lamm.

Finullen är väl inte det optimala fåret om man är ute efter bra slaktkroppar men att korsa finull med en tyngre köttras fungerar utmärkt. Förra året korsade vi en del av finullen med texel. Det fungerade bra och blev fina slaktlamm.
Finullen är en pälsras, jag och Claes är väldigt oinsatta i den där djungeln kring lock och päls och skinn... Men i vinter valde vi att bereda ett antal skinn från just finullen. I mitt tycke supermysiga och mjuka användbara skinn, perfekt för barnvagnar eller bilsätet. Vi har några kvar till salu, vita och svart-bruna. Ska försöka komma ihåg att fota dem nån dag.

Dessa lamm på bilden är ca 3-4 veckor gamla och börjar prova mammornas ensilage så smått. Hela färgskalan är representerad!