Duktig lillkille

Igår myste och borstade vi i hagen, lillen stod stilla och bara njöt och lät mig ta på hela honom överallt, bakbenen har varit lite kinkigt med tidigare men inte längre.

Ikväll fortsatte vi övningen med att stå uppbunden i gången i stallet. Han var lugn som en filbunke så jag gick undan några meter, han försökte följa med mig först men när linorna tog emot så stannade han, helt utan drama. Så han fick stå kvar i fem minuter och bli lite borstad. Så stolt över den lilla busen är jag! Och stolt över mig själv för att jag ändå fått lite fason på honom.

Bildbeviset lite halvtaskigt men man ser ju hans söta öron i alla fall!