Årets första kalv!

Kom i torsdags och det ville vi ju gärna fira men icke... Det gick inte alls enligt planen. En pigg och frisk kvigkalv men, ingen mamma! Inte en enda av kossorna visade något som helst intresse för kalven. Vi jagade runt i hagen hela dagen och stirrade kossor i baken men ingen visade några tecken på att ha kalvat. Och tro mig, en highland ko låter dig inte lyfta runt på hennes kalv, det är att leka med döden.

I fjor hade vi en kviga som kalvade första gången och inte ville ha sin kalv. Då tog vi in henne och kalven och ställde dem i box och efter ca 2 veckor kunde vi släppa ut dem igen och hon accepterade sin kalv. Den gången behövde kon bara tid och lugn och ro för att väcka instinkterna. Men den här gången kunde vi ju inte gärna tagit in alla 47 korna... Efter en hel dags frustrerat letande fick vi se oss besegrade. Vi tinade råmjölk från frysen och flaskmatade den lilla. Men vi har ingen möjlighet att föda upp en kalv med flaska, vi har ju ingen ko som vi kan mjölka. Nackdelen med lite förvildade djur som lever naturligt liv på utedrift utan ligghall... Tack och lov löste det sig genom att den lilla kalven fick flytta till Karin och Anders på Santatorp! De har tre fjällkor som står i uppbunden ladugård vintertid och därmed möjligheten att kunna mjölka och flaskmata en liten. Nu föll det sig så väl ut att en av deras nykalvade kor låter den lilla dia. Deras hemsida hittar ni här www.santatorp.se

Slutet gott allting gott trots allt, men visst skulle vi hellre sett att allt gått som det borde. Och mamma ko? Nej inte har vi hittat henne ännu. Det visar sig väl vem det är när alla kalvat färdigt...

En dålig bild på lilla Märta som hon blivit döpt till på Santatorp.