Spana in luggen, misstänker nästan att hon gömt borste och plattång nånstans i hagen... Två kalvar till har det kommit!

Årets första kalv!

Kom i torsdags och det ville vi ju gärna fira men icke... Det gick inte alls enligt planen. En pigg och frisk kvigkalv men, ingen mamma! Inte en enda av kossorna visade något som helst intresse för kalven. Vi jagade runt i hagen hela dagen och stirrade kossor i baken men ingen visade några tecken på att ha kalvat. Och tro mig, en highland ko låter dig inte lyfta runt på hennes kalv, det är att leka med döden.

I fjor hade vi en kviga som kalvade första gången och inte ville ha sin kalv. Då tog vi in henne och kalven och ställde dem i box och efter ca 2 veckor kunde vi släppa ut dem igen och hon accepterade sin kalv. Den gången behövde kon bara tid och lugn och ro för att väcka instinkterna. Men den här gången kunde vi ju inte gärna tagit in alla 47 korna... Efter en hel dags frustrerat letande fick vi se oss besegrade. Vi tinade råmjölk från frysen och flaskmatade den lilla. Men vi har ingen möjlighet att föda upp en kalv med flaska, vi har ju ingen ko som vi kan mjölka. Nackdelen med lite förvildade djur som lever naturligt liv på utedrift utan ligghall... Tack och lov löste det sig genom att den lilla kalven fick flytta till Karin och Anders på Santatorp! De har tre fjällkor som står i uppbunden ladugård vintertid och därmed möjligheten att kunna mjölka och flaskmata en liten. Nu föll det sig så väl ut att en av deras nykalvade kor låter den lilla dia. Deras hemsida hittar ni här www.santatorp.se

Slutet gott allting gott trots allt, men visst skulle vi hellre sett att allt gått som det borde. Och mamma ko? Nej inte har vi hittat henne ännu. Det visar sig väl vem det är när alla kalvat färdigt...

En dålig bild på lilla Märta som hon blivit döpt till på Santatorp.

Hästiga dagar

Hoppsan ojsan, här har det varit lite tyst! Jag har haft en släng maginfluensa och i övrigt springer tiden iväg.

I lördags var vi nere i skåneland och tittade på hingstvisningar hos Jan Brink på Tullstorp och på Flyinge. Det var många läckra hingstar och man blev ju minst sagt sugen på att betäcka damen igen. Vi får väl se, först måste problemet med för många hästar lösas, tydligen kan man inte samla på dem får jag höra titt som tätt... Jag var mest imponerad av visningen på tullstorp, det var lugnt och fint, bra arrangerat och hästarnas välbefinnande det viktigaste. Att man sen får 2000:- rabatt på språngavgiften om man bokar hingst på plats är ju generöst! På flyinge var jag inte lika imponerad, inga skyltar och allmänt förvirrat, det var en riktig show de bjöd på men för min smak var det lite för mycket. En del av hingstarna var lite spända och stressade och vem sjutton sitter och gör galoppombyten på en 3-åring?
En trevlig skånetripp med trevligt sällskap och vi var nog alla trötta när vi kom hem efter en lång dag.

Igår var jag i tosthult och kikade på en dressyrträning där min tabasco reds av fodervärden Ebba. Ebba har haft tabasco på foder i ett år nu och de har verkligen ridit ihop sig fint, var så kul att se dem för de var verkligen superduktiga båda två! På söndag är det dock dags för tabasco att åka hem igen så det var deras sista träning ihop och givetvis glömde jag kameran hemma... Jag ser fram emot att få hem honom igen och komma igång med min ridning! Men jag lär ju inte kunna gå på en vecka, har inte ridit sen i augusti så träningsvärken lär vara av den kraftigare sorten...

Det blev ett hästigt inlägg, nu är det dags att gå på kalvjakt i kohagen, inga lurviga små har synts till ännu.

"Kalvjakt"

Ja då har startskottet för årets kalvjakt gått! Inga kalvar i syne ännu men några av kossorna är riktigt runda och goa, några har fyllt juvert ordentligt. Därmed är det dags att börja hålla lite extra koll i kohagen.
Eftersom våra kor ingår i programmet för utedrift utan ligghall så kalvar de också ute. Jag tror att de mår jättebra av det här livet, åtminstone våra djur som är av rasen highland cattle. Det blir starka och friska kalvar om inte annat.

Igår gick jag och Claes en ordentlig runda i kohagen och räknade alla kossorna och letade igenom de vanliga "kalvgömmorna". Kossorna har några ställen där de brukar gömma sina kalvar de första dagarna. Väldigt fascinerande att se en sådan överlevnadsinstinkt som känns mest hemma hos vilda djur men på ett så domesticerat djur som kon.

Den här primadonnan med den vackra färgen stötte vi på, jag håller tummarna att hennes kalv får ärva den.

Duktig lillkille

Igår myste och borstade vi i hagen, lillen stod stilla och bara njöt och lät mig ta på hela honom överallt, bakbenen har varit lite kinkigt med tidigare men inte längre.

Ikväll fortsatte vi övningen med att stå uppbunden i gången i stallet. Han var lugn som en filbunke så jag gick undan några meter, han försökte följa med mig först men när linorna tog emot så stannade han, helt utan drama. Så han fick stå kvar i fem minuter och bli lite borstad. Så stolt över den lilla busen är jag! Och stolt över mig själv för att jag ändå fått lite fason på honom.

Bildbeviset lite halvtaskigt men man ser ju hans söta öron i alla fall!

Helgen

Det känns som om helgen varit lång, kanske för att mina föräldrar kom och hälsade på i torsdags och stannade till lördag. Trevligt med lite besök även om vi mest tog det lugnt.

I lördags var vi hos några vänner och tittade på melodifestivalen, åt tacos och drack vin.

Igår var det fantastiskt fint väder och grillen fick åka fram på premiär! Att grillad korv kan vara så gott... Vi hann också med en skogspromenad med Doff som var mindre trevlig och hittade lite bajs att rulla sig i. Till hans stora förskräckelse blev det ett bad efter det. Idag när pälsen är helt torr ser han att som en fluffig dammvippa...
Jag borstade och myste med hästarna ute i hagen innan det på kvällen bar iväg på styrelsemöte med Blekinge vallhundsklubb.

Bildbevis på grillmästarn

Ser ni vad som skymtar i grindhålet bortanför huset på bilden? Jo det är tjuren Staffan som tagit sig en morgonpromenad till grannens trädgård. De satte väl morgonkaffet i halsen när de såg honom...

Han och vår andra tjur Mio går i en varsin hage bredvid varandra. Mitt emellan dem i hagen står en stor foderhäck av trä som de delar på och alltså når från varsit håll. Foderhäcken är öppen på den sidan som vetter ut mot grusvägen så att den ska vara enkel att fylla på med foder med traktorn. Vårvädret som varit verkar ju onekligen ha gett gubbarna vårkänslor för de sista två veckorna har vi fått börja var och varannan dag med att leda in någon av tjurarna i sin hage igen. de har helt enkelt lärt sig att kravla in i foderhäcken och därifrån traskat rakt ut i friheten! Tack och lov är de väldigt lugna och fogliga så det är inte särskilt svårt att fånga in dem igen, en hink kraftfoder så övertalar man dem lätt! Nu har Claes "tjur-säkrat" foderhäcken och peppar peppar, än så länge inga rymningar!

Sjukstuga

Claes var förkyld och hängig förra veckan och nu verkar det vara min tur...
Så typiskt, när det är lite lugnare med lamningen och man vill hinna med lite annat som fått lida under lamm-högtrycket så blir man krasslig och tappar orken istället.
Tur man kan få sällskap av mysiga Doff i sängen, han tycker också det är lite synd om mig! ;)

Lillens äventyr

Igår blev jag lite väl övermodig när jag var i stallet. Lilla föling (nåja, knappt 8 månader och snart lika stor som mamma så han är ju varken föl eller liten längre...) är väldigt självständig i hagen och håller sig ofta längst bort i hagen medan mamma står och ugglar vid grinden. Tänker sätta igång mamma häst och rida henne nu när hon inte är dräktig men för att det ska gå smidigt förutsätter ju det att lillen kan vara kvar i hagen. I boxen står han så fint men det blir ett väl stort projekt att plocka in alla hästar för 20 minuters promenad med mamma häst... Det är svårt att få med sig någon som har tid att stå och vakta lillen medan man tar ut mamma häst.

Igår tröttnade jag på att aldrig få nån hjälp så då kom det där övermodet in... Jag tänkte att det skulle väl inte vara så märkvärdigt att ta ut mamma häst, bara utanför grinden och en bit längs med hagen så lillen kunde se henne bara för att se lillens reaktion. Tog ut henne och borstade en stund och allt var frid och fröjd, lillen hittade något spännande i hagen att greja med. Bestämde mig för att gå en bit längs med staketet. Lillen fortsatt lugn, gick lite efter oss men inte ett dugg orolig utan mest nyfiken på vad vi gjorde. Men som en blixt från klar himmel flög djävulen i den lilla odågan, han far iväg som skjuten ur en kanon och springer åt MOTSATT håll och dyker under tråden och ut! Allt annat än intresserad av vad mamma häst sysslar med... Tack och lov så hamnade han i en annan avstängslad hage så han kom aldrig riktigt lös. Som om det är fritt fram att leva loppan hur som när inte mamma häst är med. Efter många om och men fick jag in alla hästar i rätt hage.

Så vad lärde jag mig av detta? Jo, inga aktiviteter som involverar små odågor utan att ha hjälp av någon. Det blir lite väl äventyrligt och tålamodsprövande för mig. Behöver väl inte berätta att det var en lång ramsa med svordomar innan han var i rätt hage igen...

Bilden är nog 2 veckor gammal, svårt att fota små odågor som helst vill prova om kameran går att äta... (observera uppsynen! Full av bus att prova mattes tålamod med..)

Svensk finull

Våra finullsfår står för färgklicken i ladan kan man säga. Vi har både vita, bruna och svarta. Svensk finull är som namnet skvallrar om en svensk utrotningshotad lantras. Ganska taniga och beniga i min åsyn men lättfödda, tåliga och mycket bra mödrar! Har oftast lätta lamningar och skulle det nån gång vara ett felläge på lammet så brukar det gå lätt att rätta till. En erfaren tacka verkar kunna krysta ut sina lamm om de rätt kommer dubbelvikta...
Jag tycker att de är väldigt bra att valla på också, rörliga och "flockar" sig bra. Är de oinvallade blir de dock väl springiga.

Det som är mindre bra med dem är väl att de äldre tackorna har för vana att klämma ut sisådär en fyra små lamm. Det är väl bra med många lamm kan man ju tänka men får har bara två spenar så konkurrensen blir stentuff, stödmatar man inte den där minstingen så stryker den ofta med. Förra lamningen fick vi en hel hög med fyrlingar, då löste vi det som så att vi adopterade bort ett eller två lamm till andra tackor som bara fått ett lamm.

Finullen är väl inte det optimala fåret om man är ute efter bra slaktkroppar men att korsa finull med en tyngre köttras fungerar utmärkt. Förra året korsade vi en del av finullen med texel. Det fungerade bra och blev fina slaktlamm.
Finullen är en pälsras, jag och Claes är väldigt oinsatta i den där djungeln kring lock och päls och skinn... Men i vinter valde vi att bereda ett antal skinn från just finullen. I mitt tycke supermysiga och mjuka användbara skinn, perfekt för barnvagnar eller bilsätet. Vi har några kvar till salu, vita och svart-bruna. Ska försöka komma ihåg att fota dem nån dag.

Dessa lamm på bilden är ca 3-4 veckor gamla och börjar prova mammornas ensilage så smått. Hela färgskalan är representerad!