Här har det varit tyst ett tag! Det har varit en hektisk vår/sommar både på gården och på andra sätt.

Jag har haft en hektisk period på jobbet ute på Tjärö och det är först denna veckan som det har börjat lugna ner sig, skönt! Missförstå mig inte, trivs som fisken i vattnet med mitt jobb och allt vad det innebär men man blir lite mör efter en hel säsong i det tempot.

Alla djur har kommit ut på bete som de ska, många av dem har i år också traskat ut ur hagarna där de INTE ska vara... Det har varit galet torrt i sommar = dålig el i stängslen då det jordar för dåligt samt att vattennivån i både havet och sjöar har varit extremt lågt vilket har resulterat i att de hagar där stängslet är draget ut i vattnet har det blivit så pass lågt vatten på många ställen att djuren kunnat traska ut och runda staketet torrskodda där de normalt inte hade bottnat... Tack och lov inga olyckor eller skadade djur. Vi har satt upp lappar med våra kontaktuppgifter vid alla betesmarker vi har och det gör ju att folk får tag i oss snabbt när de ser djur utanför staketen. Lite väl snabbt ibland, ganska ofta händer det att det inte ens är våra djur som är ute utan någon annans vars djur går i en gränsande hage. Tyvärr tycker jag att djurägare i allmänhet är dåliga på att skylta med vems djuren är. Under sommartid, och då särskilt i naturreservaten, rör det sig mycket folk i betesmarkerna och då är allmänheten oerhört bra på att reagera om något verkar fel med djuren. Hur man än vänder och vrider på det så kan du som djurägare inte sitta i beteshagen och se efter djuren 24 timmar om dygnet. Då är det bra att folk snabbt kan få tag i dig om något verkar fel.

Hästarna har mest gått och haft det bra på bete, lillskrutten börjar bli riktigt stilig! Lite frisering av sommarfrisyren sen ska han nog kunna fastna på bild. Tabasco har varit skadad på diverse olika sätt mest hela sommaren, jag har åtminstone inte behövt ha dåligt samvete för att jag inte hunnit rida eftersom han ändå inte varit ridbar. Nu håller vi tummarna för att igångsättningen ska gå bra.

Doff har haft en ganska lugn sommar, lite vallning men tyvärr har vi fått lägga lydnadsträningen på hyllan ett tag då tiden inte vill räcka till.

Nästa fredag flyger jag och Claes till Skottland. Han fyllde 25 i sommar och av mig fick han en resa till Skottland. Det ska bli riktigt kul, självklart ska vi på ett studiebesök hos en highland cattle uppfödare i de skotska högländerna! Först ska vi bara göra alla hundra förberedelser, det är ett litet projekt att resa iväg när man har så mycket djur.

Då var årets sista lamm födda! Både skönt och en liten gnutta vemodigt att man ska vänta ett helt år igen på de söta ulltussarna. Ska man sammanfatta årets lamning så har antalet dödfödda och kastade lamm varit något för högt för att anses normalt. Jobbigt då vi med vår besättningsveterinär har provtagit och grubblat och ältat det mesta men kan inte hitta någon uppenbar orsak. Det är trist men det är bara att ta nya tag, otur kan man ju inte riktigt styra över. Lammen som levt vid födseln har ju varit friska och pigga med några undantag så helt missnöjda kan vi ju inte vara. Det blev 173 märkta lamm på ca 110-120 tackor. Lammantalet per tacka är något lågt, kan inte siffran i huvudet men det är lite avelsarbete vi har framför oss för att nå det optimala, två lamm per tacka. Vi har ju fortfarande en stor andel unga tackor och mycket texel som tyvärr har en tendens att få endast ett lamm var. Nu ska jag sätta mig med alla anteckningar och gå igenom alla tackor för att sortera ut de som inte uppnår kraven.

Nu börjar snart betessäsongen med den eviga tillsynen... Claes har börjat se över de många milen stängsel, ett evighetsjobb att underhålla. I år hoppas jag att vi inte ska behöva förlora en massa lamm till räven som förra året...

Kalvarna ploppar ut sakta men säkert, 11 märkta såhär långt. Alla gömmer de sig någonstans på bilden!

Sömnlös natt

Efter sista kvällskollen hos fåren igår kom Claes in med ett svagt och nerkylt litet lamm. Det var två dygn gammalt ungefär men hade 3 lite större syskon som tillsammans skulle dela på två spenar. Minstingen klarade inte konkurrensen och när det blir minusgrader framåt natten så blir de snabbt svaga. Den lilla var riktigt svag så den fick komma in i värmen hos oss i ett försök att få igång den. Det tog inte många timmar innan jag vaknade av ett illvrål, då hade lammet kravlat sig ur sin låda och for runt i badrummet och talade om för hela världen att han var vrålhungrig... Sen var det inte en tyst minut förän vi på morgonen kunde sätta ut lammet till dess mamma igen.

En bild på det lilla yrvädret från imorse

Spana in luggen, misstänker nästan att hon gömt borste och plattång nånstans i hagen... Två kalvar till har det kommit!

Årets första kalv!

Kom i torsdags och det ville vi ju gärna fira men icke... Det gick inte alls enligt planen. En pigg och frisk kvigkalv men, ingen mamma! Inte en enda av kossorna visade något som helst intresse för kalven. Vi jagade runt i hagen hela dagen och stirrade kossor i baken men ingen visade några tecken på att ha kalvat. Och tro mig, en highland ko låter dig inte lyfta runt på hennes kalv, det är att leka med döden.

I fjor hade vi en kviga som kalvade första gången och inte ville ha sin kalv. Då tog vi in henne och kalven och ställde dem i box och efter ca 2 veckor kunde vi släppa ut dem igen och hon accepterade sin kalv. Den gången behövde kon bara tid och lugn och ro för att väcka instinkterna. Men den här gången kunde vi ju inte gärna tagit in alla 47 korna... Efter en hel dags frustrerat letande fick vi se oss besegrade. Vi tinade råmjölk från frysen och flaskmatade den lilla. Men vi har ingen möjlighet att föda upp en kalv med flaska, vi har ju ingen ko som vi kan mjölka. Nackdelen med lite förvildade djur som lever naturligt liv på utedrift utan ligghall... Tack och lov löste det sig genom att den lilla kalven fick flytta till Karin och Anders på Santatorp! De har tre fjällkor som står i uppbunden ladugård vintertid och därmed möjligheten att kunna mjölka och flaskmata en liten. Nu föll det sig så väl ut att en av deras nykalvade kor låter den lilla dia. Deras hemsida hittar ni här www.santatorp.se

Slutet gott allting gott trots allt, men visst skulle vi hellre sett att allt gått som det borde. Och mamma ko? Nej inte har vi hittat henne ännu. Det visar sig väl vem det är när alla kalvat färdigt...

En dålig bild på lilla Märta som hon blivit döpt till på Santatorp.

Hästiga dagar

Hoppsan ojsan, här har det varit lite tyst! Jag har haft en släng maginfluensa och i övrigt springer tiden iväg.

I lördags var vi nere i skåneland och tittade på hingstvisningar hos Jan Brink på Tullstorp och på Flyinge. Det var många läckra hingstar och man blev ju minst sagt sugen på att betäcka damen igen. Vi får väl se, först måste problemet med för många hästar lösas, tydligen kan man inte samla på dem får jag höra titt som tätt... Jag var mest imponerad av visningen på tullstorp, det var lugnt och fint, bra arrangerat och hästarnas välbefinnande det viktigaste. Att man sen får 2000:- rabatt på språngavgiften om man bokar hingst på plats är ju generöst! På flyinge var jag inte lika imponerad, inga skyltar och allmänt förvirrat, det var en riktig show de bjöd på men för min smak var det lite för mycket. En del av hingstarna var lite spända och stressade och vem sjutton sitter och gör galoppombyten på en 3-åring?
En trevlig skånetripp med trevligt sällskap och vi var nog alla trötta när vi kom hem efter en lång dag.

Igår var jag i tosthult och kikade på en dressyrträning där min tabasco reds av fodervärden Ebba. Ebba har haft tabasco på foder i ett år nu och de har verkligen ridit ihop sig fint, var så kul att se dem för de var verkligen superduktiga båda två! På söndag är det dock dags för tabasco att åka hem igen så det var deras sista träning ihop och givetvis glömde jag kameran hemma... Jag ser fram emot att få hem honom igen och komma igång med min ridning! Men jag lär ju inte kunna gå på en vecka, har inte ridit sen i augusti så träningsvärken lär vara av den kraftigare sorten...

Det blev ett hästigt inlägg, nu är det dags att gå på kalvjakt i kohagen, inga lurviga små har synts till ännu.

"Kalvjakt"

Ja då har startskottet för årets kalvjakt gått! Inga kalvar i syne ännu men några av kossorna är riktigt runda och goa, några har fyllt juvert ordentligt. Därmed är det dags att börja hålla lite extra koll i kohagen.
Eftersom våra kor ingår i programmet för utedrift utan ligghall så kalvar de också ute. Jag tror att de mår jättebra av det här livet, åtminstone våra djur som är av rasen highland cattle. Det blir starka och friska kalvar om inte annat.

Igår gick jag och Claes en ordentlig runda i kohagen och räknade alla kossorna och letade igenom de vanliga "kalvgömmorna". Kossorna har några ställen där de brukar gömma sina kalvar de första dagarna. Väldigt fascinerande att se en sådan överlevnadsinstinkt som känns mest hemma hos vilda djur men på ett så domesticerat djur som kon.

Den här primadonnan med den vackra färgen stötte vi på, jag håller tummarna att hennes kalv får ärva den.