Då var årets sista lamm födda! Både skönt och en liten gnutta vemodigt att man ska vänta ett helt år igen på de söta ulltussarna. Ska man sammanfatta årets lamning så har antalet dödfödda och kastade lamm varit något för högt för att anses normalt. Jobbigt då vi med vår besättningsveterinär har provtagit och grubblat och ältat det mesta men kan inte hitta någon uppenbar orsak. Det är trist men det är bara att ta nya tag, otur kan man ju inte riktigt styra över. Lammen som levt vid födseln har ju varit friska och pigga med några undantag så helt missnöjda kan vi ju inte vara. Det blev 173 märkta lamm på ca 110-120 tackor. Lammantalet per tacka är något lågt, kan inte siffran i huvudet men det är lite avelsarbete vi har framför oss för att nå det optimala, två lamm per tacka. Vi har ju fortfarande en stor andel unga tackor och mycket texel som tyvärr har en tendens att få endast ett lamm var. Nu ska jag sätta mig med alla anteckningar och gå igenom alla tackor för att sortera ut de som inte uppnår kraven.

Nu börjar snart betessäsongen med den eviga tillsynen... Claes har börjat se över de många milen stängsel, ett evighetsjobb att underhålla. I år hoppas jag att vi inte ska behöva förlora en massa lamm till räven som förra året...

Kalvarna ploppar ut sakta men säkert, 11 märkta såhär långt. Alla gömmer de sig någonstans på bilden!